I am

För att alltid har kännt mig som en asfaltstjej måste jag erkänna att jag är överraskad över min egen situation just nu.

 

Förtillfället så bor jag i en liten bungalow/lägenhet som ligger placerad högt upp på en kulle. Backen upp dit dödar mina ben varenda gång men det är ju superb för träning. Det tar 20 minuter att gå till jobbet vilket jag gör varje morgon och eftermiddag (om ingen är generös och ger mig skjuts som ska åt samma håll) som hjälper mig att hålla konditionen uppe eftersom jag inte orkar så mycket annat efter en lång dag av dykning. 

 

Huset är omringat av skog och grönt, träd och buskar överallt, små grusvägar, ja, lantligt helt enkelt.

Precis utanför mig, ett par trappsteg ner, så är det alltid fullt av höns, tuppar och små kycklingar. Hundarna hälsar glatt varenda gång jag kommer gåendes förbi, gässen och ankorna som även bor häromkring tittar nyfiket på mig och följer efter mig en liten bit.

 

Här om dagen så upptäckte jag en ny liten krabat som var minst lika lycklig över att se mig som hundarna, en liten minigris! Viftandes med svansen och grymtandes springer hon upp till mig varenda gång jag går för vi för att hälsa. Hon beter sig precis som hundarna, hoppar upp på benen, vill bli kliad på magen och bakom öronen och sen följer hon med mig hela vägen upp till balkongen och sätter sig utanför dörren och väntar på att jag ska komma ut igen. She's adoreble! 

 

Så kort sagt är det mycket liv omkring min lilla bostad för tillfället, även om de flesta av grannarna har åkt hemåt eller vidare på sina resor så har jag alltid små djur som nyfiket håller ett öga på mig.