I am

Nu sitter vi här på flygplatsen och blickar tillbaka på de 50 dagarna som gått. Första anhalten är nu över och om några timmar så kommer Indien ligga bakom oss.

Under de här 50 dagarna har i alla fall jag lärt mig en hel del. Fått mer skinn på näsan än tidigare och lärt mig att det är okej att ha samma tröja på sig två (minst) dagar i rad. Jag har både ogillat och älskat Indien. Ogillat för att de är det mest giriga människor jag träffat, älskar för att de är de vänligaste människor jag träffat. Ogillat för att det är så smutsigt och skräpigt, älskat för att det är vackert. Ogillat fuktigheten, älskat värmen. Älskat maten, djuren, naturen, vår chaufför i Rajasthan, misslyckade försök till att starta brasor, skipbokvällar, kinesiska lanterns, stjärnorna i natten när vi suttit nere på stranden med en öl, engelska, nyfunna vänner, masala chai te, skratten som delats, färgerna, sand precis överallt på kroppen och i packningen, starka vågor som slår omkull mig och ger mig lårkakor och kallsupar, färsk frukt till frukost... Listan kan göras lång.

Folk säger att antingen älskar man eller så hatar man Indien. Det stämmer nog inte helt riktigt för jag har inte alltid kommit så bra överens med det här landet men jag kommer garanterat att rekommendera Indien till andra och jag hoppas innerligt att jag får chansen att komma tillbaka hit någon gång.