I am

Uppförsbackarna blev plötsligt en rak, bred och problemfri väg så fort vi anlänt till den isolerade ön Togean Islands med delfiner hoppandes längst med färjan.

I två veckor har vi levt i ett vykort. Det är så otroligt svårt att förklara hur vackert Kadidiri är, jag blev grinfärdig nästan när jag upptäckte vart vi skulle spendera nästkommande dagar.

Vattnet är klarare än jag någonsin sett, vi såg rätt ner till bottnen och alla koraller även om det var över 20 m ner. Palmerna omringade den lilla strand vi hade framför bungalowen som hade utsikt över havet och till solnedgången. Sackosäckarna var välplacerade i skuggan och bad vi snällt fick vi en varsin kokosnöt att sippra ur.

Kvällarna spenderades ute på terassen som var belägrad över vattnet eller framför brasan tillsammans med musik, arak (palmvin) och underbart sällskap.

Dykningen var i världsklass, allting är ett enda stort WOW. Korallerna och fiskarna fanns i alla möjliga starka färger och storlekar.

Vi som bodde på resorten hade gemensam lunch och middag vilket resulterade i skratt, tips och historier. Vi skaffade oss många nya vänner som vi förhoppningsvis kommer att ha kvar livet ut. Vi blev som en liten familj.

Efter att ha stannat fem dagar som planerat utökade vi vistelsen till två veckor. Jag skulle kunna spendera resten av mitt liv där.

I två veckor har jag nu varit barfota dygnet runt, konstant sand mellan tårna och saltvatten i håret som har resulterat i en enda stor dreadlock, men vem bryr sig om det.

På nätterna låg vi i solstolarna och kollade på stjärnorna som måste ha ökat lavinartat sen jag såg dem senast och vattnet lystes upp av plankton.

Jag har tagit så många mentala minnesbilder som jag i framtiden ska kunna ta fram när jag blundar.
När jag och Joey satt nere vid strandkanten och kolla på solnedgången. När fullmånen lyste mellan palmbladen och eldflugorna blinkade febrilt. När vi satt framför brasan och skrattade gott åt att Matthias nästan brände bort allt hår han har på benen pga värmen. När jag låg i hängmattan framför min lilla bungalow och läste med en kokosnöt i handen.

Allt detta och så mycket mer kommer jag aldrig att glömma. Om du som läser det här ska ut och resa nånstans men inte vet vart, Kadidiri, Togean Islands säger jag bara. Njut!