I am

Var en stackars vilse själ igår (grannen rätt över) som hade varit ute på löpartur med sin kompis och glömt sina nycklar och mobil i hans bil. Så två medlemmar i kollektivet hittade honom i trappupgången helt förtvivlad och frågade om han fick låna internet för att leta fram ett nr och även telefon. Trevliga och svenska som vi är med riktig grann-anda så lånade de generöst ut detta. Dock fick han inte tag i någon så sprang iväg.

Efter ett tag kom jag hem (helt ovetande om vad som hänt tidigare under dagen) och 10 minuter senare står det en snubbe i full träningsmundering flåsandes utanför våran dörr. Jag öppnar och han säger; Hej, det är jag igen. Är det okej om jag lånar telefonen? Jag fattar ingenting men är snäll och släpper in honom och får då höra hela historien undertiden som jag bjuder på ett glas vatten och beklagar honom för historien. Självklart fick han låna telefon och internet igen. Tydligen så hade han sprungit hem till sin vän (som inte var hemma såklart) och sedan ner till sin ex-flickväns studio men hon var inte heller där och hade i sin förtvivlan sprungit tillbaka till oss. Erbjöd honom att han fick stanna så länge han behövde (trots att vår lägenhet såg ut som ett bombnedslag) men han hade lite bråttom att ta sig in i lägenheten då han skulle skjutsa sitt ex till flygplatsen om bara nån timme. Hur som haver fick han tag i exet och stack till henne. Han la även till att de gjorde slut för fem dagar sen så det var inte del ideella idéen av att spendera tid hos nu.

Jaja - det jag ville komma fram till var att vi är väldigt snälla och trevliga naeboer här! People love us!

Nu ska jag däcka i tio minuter sen ska jag & Beckistar till gymmet för att skaffa mig ett kort och sedan en sväng på stan.

Ciao! <3