Ja så är det.
Jonas Angel, våran söta mattelärare/teknikvetare har ett väldigt svängit humör.
Vissa dagar skiner han som en sol men ett stort leende på sina läppar och är hur glad och trevlig som helst.
Andra dagar, som idag, ger han en värsta bitchblicken och pratar med en nedvärderande ton. Eller ja, nåt i den stilen.

Min dator har som sagt kraschat totalt och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Pga detta så har jag inte kunnat arbeta ett skit idag så att säga så har suttit i skolan hela dagen helt i onödan, känns så otroligt värt!

Kajsa gissar på att min hårddisk har gett upp, vilket vi hoppas att fallet inte är för så går mitt liv under känner jag.

Till saken.
Panik över att min dator är helt död så letar jag upp Jonas och får reda på att han har lektion. Ställer mig vid dörren och kikar in, han får syn på mig och jag får ur mig "Jonas, jag behöver hjälp med min dator, den vägrar att starta." Hans svar blev ett lika elakt som mitt var oskyldigt "13.15 slutar jag, leta upp mig då!" Så snopen på svaret fick jag lämna klassrummet och gå ut och nu sitter jag här, vid Rebeccas dator och beklagar mig över att mitt filosofiarbete garanterat kommer bli försenat pga detta!

Verkligen INTE OKEJ!

(Kära Jonas, om du läser det här. Du är fortfarande världens bästa mattelärare, that's for sure!)