Har sjukt svårt att somna. Det har jag haft de senaste dagarna. Mardrömmar varenda natt. Klumpen i halsen återkommer trots att jag försöker vara stark. Visst skrattar jag och ler fortfarande, skämtar som vanligt och har kul. Men det är det svarta, tomma i mig ni inte ser. Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till längre. Allt känns så meningslöst helt plötsligt, som om livet bara uppehörde sådär. poff. Det är svårt att inse att jag inte kommer träffa dig igen morfar. Jag saknar dig så mycket att det går inte att beskriva i ord. Ingenting i världen kan få dig tillbaka och jag hatar det. Jag avskyr det. Jag älskade dig så mycket. Inga fler julmiddagar, påskmiddagar, badande i Grekland eller bläckfiskätande. Inga fler pussar på kinderna. Inga fler tvärt-om-skämt. Life ain't the same without you. Det vet vi alla. Men för din skull ska jag vara tapper. För jag vet hur irriterad du hade blivit om jag bara gått och deppat ihop och stängt av allt.

Jag saknar dig så.