Så var ännu en lucia över.
Nu på senare år så firar man det inte, eller ja, inte på samma sätt. Inte jag i alla fall. Kan man någon gång bli för stor för att gå i ett luciatåg?

Jag kommer ihåf när vi va yngre. Mamma väckte oss på morgonen, vi klädde på oss lucialinnen, lussebullarna och pepparkakorna var bakade och vi väckte pappa med vår skönsång (?!).
Vi lussade även för mormor och morfar, deras grannar och även farmor.
Eftersom vi är fyra barn i min familj så var ju vi ett litet eget luciatåg.

Nu kommer jag inte ens ihåg senste gången jag sjöng i ett luciatåg! Galet egentligen. Men det kommer väl så småningom! :)

Åh förresten, bilen startade inte imorse heller. Grr!
Nu blir det sängen, ska sova av mig min feber.
Ciao! <3