I am

We are what we make out of ourself. Our mind, our actions creates the life that's ment for us. Choose your path wisely. Money isn't necessarily the key to happiness, but the state of a mind can be.

Njutning i definition

Kategori: The five month trip

Äntligen har vi kommit till ett ställe där man känner sig som utomlands. Solen skiner och bränner sönder min kropp, masskonsumtion av vatten, färska frukter serverat på ett fat till frukost och sand som konstant är klistrat på min hud. Kovalam beach säger jag bara, tack för att du finns!

Vi var och hämtade upp Terese föräldrar på flygplatsen den 16 jan så nu ska vi spendera nån vecka tillsammans här nere i härliga Kerala. Det ska bli så skönt utan alla måsten, sevärdheter hit och dit och allt konstant sittande i bil alltid på väg. Nu ska vi bara njuta av solen och göra ingenting ett par dagar, kunde inte passat oss bättre efter de här två hektiska veckorna.

Vid skrivande stund så ligger jag och Terese i sängen under takfläkten som går på full speed och försöker få ner svedan i ansiktet och på axlarna som solen skadat, efter ett par timmar på stranden och kallsupar i det salta vattnet förtjänar vi det. Vågorna är så stora att dom slår runt oss i vattnet så bikinin flyger av och det är ett under att vi inte fått en miljon blåmärken.

Känns även skönt att vi inte är "tvungna" att täcka axlar och knän här. Självklart så bär ju indierna full mundering som vanligt men för oss turister verkar det vara okej. Har sett folk hoppa i fullt påklädda, inhemska människor, just för att de inte får ta av sig. Otroligt. Kan ju bara tänka mig hur tungt det blir när en stor våg kommer och sliter tag i sareen.

Avslutar inlägget med att säga, jag har det så sjukt bra just nu!

I en annan del av Indien

Kategori: The five month trip

Vi har fått höra mycket om ny och gammal kultur här i Indien och det mesta vi har sett av är såklart det lite "modernare" samhället men vi fick faktiskt ett smakprov på den lite äldre och fortsatt aktuella levnadsstilen här.

På vägen till Udaipur så stannade vi till ute i landsbygden för att hälsa på en familj som Sanjay känner lite smått.
De var en familj på ca 7 personer som bodde i en liten lerhydda ute i savannen. Sanjay berättade att folket som bor i den delen av Rajasthan trotsade deras kung för många år sedan och har därför inget stöd från "staten" eller hur man ska säga. Varför de gick emot kungen var för att enligt den lilla byns tro så är alla träd heliga och regeringen ville tydligen hugga ner dem, men byn gjorde motstånd vilket resulterade i att ca 370 människor miste sitt liv.

Vi fick en liten rundvandring i huset och den lilla gården. De visade vart de lagade mat och sov, på samma ställe, gammelfarmor spann lite ull och vi fick testa på att mala ner frön till mjöl.

Något annat som är väldigt vanligt ute i denna lilla byn, och många andra, är användning av opium. Det smugglas dagligen in opium från Pakistan via kameler då de gömmer opiumet i pälsen och låter kamelen springa över gränsen och hem till sin ägare dom de är tränande till. (Och därför är hela gränsen mellan Rajasthan och Pakistan bebodd av indiska militärer).Hur som helst fick vi smaka på det. Vi tog en varsin tändsticka, doppade änden på den i opiumet och smakade. Eftersom det var "pure" så smakade det bara jord om det, som om vi åt lera. De destillerade även det i vattnen och socker, bad lite till deras Gud under tiden, för att göra det drickbart. Varför det används så mycket i de fattigare områdena är för att de just är fattiga. Med opiumet kan de hålla sig lite friskare och lite mindre hungriga eftersom opiumet har en, enligt deras menig, helade förmåga. Smärta försvinner och hungern likaså. Kan inte en av de bästa lösningar men om man inte har mycket till val så... De säljs även vidare till den högre kasten och på så sätt så tjänar de in lite mer slantar än att bara sälja sitt tvinnade ull och mjöl.

Det är lite det här jag har letat efter. Hur det vardagliga livet ser ut. Inte alla dessa turistattraktioner, dem skiter jag nästan fullständigt i, utan jag vill se hur situationen är för folket. Självklart har man hört mycket om hur livet är i dessa länder men det är dumt att säga att man vet hur det är när man egentligen inte har den blekaste aning. Bara för att få lite insikt i livet och kunna uppskatta saker lite mer än man kanske kunnat tidigare.

Bombaydreams in Mumbai

Kategori: The five month trip

Febern har gått ner men har ersatts av konstant lock för öronen, men det gör inte mig något. Stänger ute allt tutande och tiggande om pengar.

Efter de här hektiska dagarna så är man mer än utmattad. Hoppade på tåget från Udaipur, eller rättare sagt en och halv timme ifrån Udaipur ute i Abu road, för att ta oss till Mumbai. Vi fick reda på att vi skulle åka första klass på nattåget men tji fick vi. Om vi åkte första klass vill jag inte ens veta hur de andra färdades den 13 timmar långa tågresan. Vi fick en varsin liten säng på ca 60 x 170 cm utan skyddsräcken (sov såklart på överslafen) längst med gången så upp med backpackväskorna som fick agera gigantisk kudde/ryggstöd och den lilla väskan tätt intill kroppen. Lite sömn fick vi men vaknade upp mer mörbultade än tidigare.

Av det lilla vi har sett av Mumbai (vägen från tågstationen till hotellet och även en sväng när vi var på jakt efter lunch) så märks det verkligen att det är en mycket större stad än där vi hållits till tidigare. Människorna är lite mer lättsinnade när det kommer till klädsel, har t.o.m sett kvinnor med bara axlar, många skolor som inte har uniform och folk verkar vara så som folk är i storstäder. Håller sig till sig själva. Smoggen är ett faktum liksom den fruktansvärda osen av avloppsvatten blandat med avgaser. Om man hostade mycket innan så hamnar man på en ny nivå här. Men folk är trevliga och hjälpsamma så vi klarar oss.

Imorgon så är det den sista etappen på vår första del av Indienturen och vi tar oss ner till Trivandrum där vi ska möta upp Terese föräldrar. Då ska vi ta uttrycket "chilla" till en ny nivå!

Trettiotre miljoner

Kategori: The five month trip

Ja, så många gudar finns det här i Indien. Nog för att jag visste att det fanns många men såååå många! 33 miljoner. Fundera vem som har räknat ihop det egentligen.

När jag hör att det finns så många gudar här är det enda jag får upp i huvudet, tempel. Tempel hit och tempel dit, ett heligt träd, heliga kor, råttor, apor, lite blommor här, några rökelser där.

Indierna är väldigt stolta över sina tempel och det kan jag absolut förstå. De är helt otroliga, mycket färger och glitter, vacker arkitektur, absolut. De är helt underbara och en stor del av kulturen här. Men när man som i mitt fall är turist och helt otroende i allt som har med gudar att göra räcker med det att se kanske tre eller fyra tempel, t.o.m upp till tio stycken men sen är det nog. Det är väl det jag har hunnit tröttna på under de här få dagarna. ALLA DESSA TEMPEL! Så jag har helt enkelt fått min livsdos av tempel, för er som inte förstått. Och av fort också.

Men annars så gillar jag Indien, vi kommer ganska bra överens :)

Förkyld i 30 grader

Kategori: The five month trip

Ja ni hör ju hur kul det låter.

T var lite småförkyld redan när vi började vår resa och den har nu gått över till mig. Hostar, nyser och rinnig näsa är precis det man vill ha när man är ute på resande fot. Allting blir lite extra jobbigt eftersom det är så varmt på dagarna och maten är stark (men god!) men vi ska nog ta oss igenom detta!

Den snabba turen genom de här städerna har verkligen tagit ut sin rätt på oss så idag har vi bara varit en sväng ut högt upp på ett berg för att se ut över Jodhpur, även kallad The blue city. Vi satt mest och njöt av solen och försökte få lite brunare nyans i ansiktet i alla fall. Vi undviker att visa axlar och knän pga respekt men det kan bli sjukt varmt med en sjal runt halsen 24/7.

Vi fann en liten kompis däruppe också. Här i Indien springer inte bara kor omkring överallt utan det är också väldigt många herrelösa hundar som slåss om revir. När vi satt och njöt av solen som mest så hamnade vi mitt i ett hundslagsmål. Var en hund som hade kommit in i fel revir tydligen. Han höll sig kring oss sen och följde med oss när vi började vandra bortåt. Efter en timme ungefär så blev han dock bortjagad av en polis som inte tyckte att han skulle få följa med oss upp på en upphöjning över berget. Men det var ett fint litet moment vi hade tillsammans där.

Vi drog ner en sväng på marknaden för att finna oss någonstans att äta och åter bli påminda om vårt kändiskskap här. Somnade gott under siestatimmarna för att sedan hålla oss på rummet resten av kvällen.

Tror min förkylning har övergått till feber spel ska nu ta en dusch, en värktablett och bädda ner mig i sängen.

Solnedgång i öknen

Kategori: The five month trip

Tänk dig att du sitter på ett stort och ståtligt djur, högt ovan marken. Solen i ögonen, en sjal runt huvudet och endast sand så långt ögat kan nå.

Jag och Terese var på kamelridning ute i öknen i Jaisalmer idag. I fyra härliga timmar fick vi njuta av sol och vinden i håret när vi lunkade över sanddyna efter sanddyna. Efter första timmen tog vi en paus under ett träd vi hittade, vilade våra röda ansikten tillsammans med mannen som ledde oss fram. Engelska kunde han inte med det gjorde oss inget, han log när vi delade med oss av vårt vatten och det är nog. Sanden var så mjuk och len mellan våra fingrar så man ville inte sluta ta i den utan körde istället ner hela händerna för att svalka dem.

Vi red sen vidare en timme till, högt upp på en sanddyna för att njuta av solnedgången med kamelerna vid vår sida. Tystnaden var så underbar. Inte ett ljud. Gjorde nästan ont i öronen för att man var så ovan. Vi la oss ner i sanden för att suga in allt lugn och fridfullhet. Några antiloper sprang förbi och vi kände hur surrealistisk det var att vi faktiskt vid just det tillfället satt ute i öknen, i ett så främmande land med våra kameler.

Något mer fridfullt än detta har jag nog aldrig varit med om. Helt underbart!

Och framtiden

Kategori: The five month trip

Här i Indien så är det mycket som cirkulerar runt det andliga, det spirituella, själ, mantran, chakra, Guru, Gudar och allt där till och under de få dagarna jag har varit här har jag fått både ett och annat berättat för mig om mig själv. När jag pratade med Sunny så sa han bl.a. att jag hade en väldigt god energi som jag delade med mig av till andra, och det är ju inte helt fel! När Kesanj läste i mina händer så var det en mycket god framtid som väntade mig. Jag skulle ha två barn, en pojke och en flicka, tillsammans med en man som jag kommer gifta mig med och stanna med i hela mitt liv. Jag kommer att leva fram tills jag är 90 år väldigt lyckligt men runt 35 där nångång så kommer jag att råka ut för en personlig kris men det kan jag komma över genom att var morgon kyssa mina händer och stryka dem över ansiktet. Lätt va? Jag kommer över att försörja mig själv fram tills jag är ca 35 år sen efter det så kommer min man försörja mig. Jag kan ju inte annat än tacka och ta emot och vara glad över att det tydligen det som står i mina händer, men det är ju bara framtiden som kan bevisa att det han säger är riktigt. Jag tror att allt blir vad man själv gör det till. En annan rolig sak med Kesanj är att han kallar mig "queen" hela tiden också. Jag har tydligen karisma och ståtlighet som en "queen" och mina blåa ögon gjorde mig ännu mer rojalistisk, nice! Åh för övrigt! Jag har en perfekt längd säger de här! Om jag hade varit indier...

Att köra bil i Indien

Kategori: The five month trip

Nu ska ni få en liten lektion i hur man kör bil här i Indien. Nog för att jag redan nämnt att trafiken är kaotisk men jag tror inte riktigt ni förstår så därför ska jag nu försöka förklara. 
 
Först och främst så måste du vara rejält kaxig och framåt. Inget smygandes eller snällt körande utan rätt fram bara. Eftersom att du här köper sitt körkort vart tredje år för ca 3000 svenska kronor då gäller du har erfarenhet sen tidigare, så helst ska du vara ute på vägen så fort du når ner till pedalerna.
 
Det finns två regler i trafiken här;
1 - kör inte på människor, djur eller bilar
2 - KÖR ABSOLUT INTE PÅ KORNA!! 
 
Utöver det så behöver du inte tänka på vilken fil som är långsam/omkörningsfil, ta den filen som känns bäst och finns det ingen fil, inga problem, ner i diket bara eller fel sida av vägen, fungerar exakt lika bra. Glöm inte att tuta minimum tre gången, långa tut, helst med en hemmagjord tuta som har nån klatschig melodi. Detta ska ske innan omkörning, helst tre stycken under tiden du kör om också, och varför inte tre till efteråt? 
 
Ecodriving? Det skippar vi tror jag. 
Bara en vanlig bil med fem säten? Inga problem, sitter ni i knät på varandra så får ni plats minst 10 personer. Har du en jeep är det ännu bättre, helst utan dörrar, för då får ni lätt plats uppemot 16 personer då hälften sitter på taket eller står på kofångaren och håller i sig. 
 
Känn inget tvång av bilbälte, bildörr, sidospeglar, backspeglar, blinkers, lyktor eller sånt onödvändigt. Så länge du har en tuta så klarar du dig. 
 
Rondeller kan vara rätt kluriga för här är det mycket som sker med det enda du ska tänka på är att tuta mycket, helst ligga och trycka mot närmsta cykel eller moppe men annars bas plöja igenom alla. Se upp för kon bara. Tuta lite mer för säkerhetsskull. 
 
När ska man tuta? Rättare sagt, när ska man inte tuta? Enda gången du inte behöver det är om du är helt ensam på vägen (väldigt sällsynt) men då kan man alltid tuta på fåglarna. Annars så ska du tuta när du ska köra om, vill att någon/något ska flytta sig, nån ska köra snabbare, någon ska köra långsammare, när du vill någon ska köra om dig, vill uppmärksamma att du finns och ja, egentligen alla tillfällen du kan komma på. Som tidigare nämnt, långa tut helst. Går lika bra att gå berserk på tutan och hetsa i 30 sekunder. 
 
Vad mer? Gående behöver du inte bry dig om, de kommer över vägen så småningom om när det råkar vara en lucka. Övergångsställen är bara som prydnad. Även rödljus om det skulle råka vara något sånt, ignorera det bara.  
 
Sen har vi parkeringen med. Enkelt. Där du känner att det finns plats varesig det är i diket, vid sidan av vägen, framför en grind eller affär eller mitt på vägen om du så känner för det. 
 
Mer än det har jag väl bara att säga att det är vänstertrafik, men det är inte så noga det heller. 
 
Välkommen till Indien! 

Mitt liv som Justin Beiber i Indien

Kategori: The five month trip

Den bästa dagen hittills.
Har aldrig haft det så här bra känns det som! Morgonen bjöd på elefantridning upp till ett vackert fort följt av vacker utsikt följt av en helvetes lång och osymmetrisk trappa till soltempelt då vi hade andan i halsen under hela vägen. Vi besökte en textilfabrik där vi köpte skräddarsydda, underbara byxor i silke för nån hundralapp, satt på golvet tillsammans med dem som arbetade för att äta mat (med höger hand såklart) och avslutade kvällen med god mat och nån öl tillsammans med vår chaufför, Kesanj och Sunny, en av arbetarna på fabriken. Dagen kunde inte blivit bättre, länge leve Jaipur!

Men åter till mitt kändisliv. Jag berättade tidigare om den lilla flickan som skakade hand med oss, för att vi är blonda och vita. Idag så expanderade det till en otrolig höjd.

Inne på det underbara fortet vi besökte så träffade vi på en stor skara indiska studenter i vår ålder. Först kom ena flickan fram och frågade och hon fick ta en bild med oss. Självklart och hon höll om oss med ett stort leende och glitter i ögonen. Efter det så eskalerade det extremt. Jag var med på garanterat över 25 bilder med random indier som helst ville ha mer än en bild tillsammans med oss. Terese sög undan tillslut för att lämna mig bland den massiva skaran av indier i extas. Bild på bild på bild, klick klick klick.
Så det är såhär det känns att vara känd?

Vi råkade även stöta på en familj som skulle ha femton bilder med oss, notera att detta var ingen svennefamilj på 4 personer utan nu snackar vi minst 10 pers.

Så det jag, och säkert Terese, vill säga är att vi ber om ursäkt för att ställa till sån rabalder bland era sevärdheter! Vi lovar att sola extra mycket så vi smälter in lite mer inom en snar framtid.

Men sängen kallar, dags att vila upp sig inför morgondagens resa på 8 timmar till Bikaner.

Shanti shanti, godnatt.

Choklad i kultur

Kategori: The five month trip

Morgonen bjöd på en tur till Taj Mahal och sen till något fort som även det låg i Agra. Men det är inte det jag ska berätta om just nu utan jag ska fokusera lite mer på vår guide, Arif. Väldigt trevlig indisk kille på 26 år som är uppväxt i Agra. Under vår guidade tur hann han få ur sig "and what more is interesting" säkert 50 gånger utan att överdriva. Mitt under vår lilla tur i paradise garden så slängde han ur sig att han bästavän, en tjej, och han hade bråkat igår och att han inte kunde få tag på henne idag eftersom hon hade stängt av sig telefon. Så från att prata om Taj Mahals arkitektur och symmetri övergick vi helt plötsligt till hans personliga tjejproblem. Intressant vändning! Vid ingången till fortet slängde han ur sig en annan väldigt intressant grej. En kvinna gick förbi oss med ett spädbarn i famnen varpå Arif säger "look at that babyelephant". Jag och Terese är övertygade om att han menade barnet och att det var sött, som en elefantbebis, att det var nånting man kanske kunde referera till. Men nej, han menade helt enkelt att kvinnan var fet. "I hate fat. I'm slim boy, every night I workout from 7 til 8.30. And I no smoke, no drink and no eat chocolate because I don't want to be fat". Jag och Terese kunde knappt hålla oss för skratt när vi fick höra det, helt absurt att han slänger ur sig det när vi två gick där tillsammans med honom och var ungefär dubbelt så stora som honom. Ja juste, den där tjejen han bråkade med tycker inte heller om choklad för hon vill inte heller bli fet. Tydligen är så choklad en rikemansgrej här i Indien men kanske så har det moderniserats en aning och drömmen om en ideal kropp har tagit sig hela vägen till den tredje världen? Han fick även ta några bilder tillsammans med oss, vilka han var mycket stolt över och ska lägga upp på Facebook. Håll utkik säger jag bara! Update: Angående bilderna som tagits hittills under resans gång så ja, de kommer upp snart, måste bara hitta ett tillräckligt bra internet för att ladda upp dem.

I tid och otid

Kategori: The five month trip

Dagen började kl 9 så vi satte oss i bilen för att dra iväg till Agra. Jag har ingen aning om hur långt det är dit men eftersom Delhi i sig är 25 mil så är det söker de dubbla.

Efter sex timmar i bilen, som kändes som två timmar, var vi äntligen framme i Agra. På vägen har vi hunnit stanna på några tempel, sett massor av vackra Guda statyer, kikat på apor, haft folk omkring oss som verka tro att vi är miljonärer och för att inte glömma, återigen, den gamla trafiken.
De "tutar och kör", bokstavligen talat!

Till middag blev det en riktig festmåltid för oss, massor av god mat och en varsin öl slank ner efter denna hektiska dag. Det är så extremt mycket intryck man får och saker händer runt omkring hela, trots att vi bara varit här i två dagar känns det som hur länge som helst och vi är totalt utmattade.

Så saga för sömn, shanti shanti

day one

Kategori: The five month trip

 
Från gårdsgen, 3e januari

En evighet senare

Kategori: The five month trip

Nyduschade, nyborstade tänder och nerkrupna i sängen avslutar vi nu vår dag, straxt innan kl 21 lokal tid.

Dagen har varit ett rent virrvarr av galen trafik, hotell i slumområde som byttes ut via lite hjälp av vår nya "bror" Raj, god indiskmat, lite mer tutande av bilar, besök på tempel där vi fick skaka hand med en familj för att vi var blonda och tvärdäckande sen i bilen på väg tillbaka från vår lilla sightseeing.

Vi har varit extremt utmattade efter den långa resan som aldrig ville ta slut men nu befinner vi oss verkligen i Indien, något som var så avlägset för några dagar sen.

Imorgon så drar vi till Agra eftersom att lokalbefolkningen här i Delhi fruktar för oss så vi har lovat dem att hålla oss inne när natten dyker upp. Äsch, så illa kan det väl inte vara?

Nu är det sängen som gäller, försöka bli av med den lilla jetlagen vi fått och ta igen vår bristande av riktig sömn.

Så god natt, shanti shanti

Och början är väntan

Kategori: The five month trip

Precis som titeln säger så är väntan vid vi får börja med. Väntan på godot.
Nu har jag och Terese suttit och väntat i Istanbul sen kl 16.30 lokaltid, nu är kl närmare 22.40. Det är ju självklart min och Terese extrema tur jag pratar om. Egentligen skulle flyget från Istanbul gå kl 19.45 men ack fel vi hade! 01.30 är den nya tiden ochef jag ber till gudarna att planet verkligen går då!

Men det är nog bara att vänjer oss, dit vi ska, där har dem ingenting som heter tid, och det ska bli skönt.