I am

Den 16e så flög jag ner till Sri Lanka dit Terese sen skulle komma den 18e. Hittade ett dorm där jag checka in för att invänta henne.

Dagen efter så får jag chocknyheter om att Terese har ramlat med sin moppe i alldeles för hög hastighet och nu måste besöka sjukhuset varje dag i minst fem dagar och sen kommer åka hem till Sverige.

Det bara högg till i kroppen och två timmar senare hade jag bokat biljett tillbaka till Bangkok för att ta mig till henne. Kosta vad det kosta vill men jag ville verkligen vara vid hennes sida. Så som rubriken säger så hann jag spendera 26 timmar i Sri Lanka innan jag var tillbaka på thailändsk mark igen. Tog bussen 4 timmar söder ut till Ban Phe där hon, hennes bror + flickvän och en vän till dem höll till.

Så det jag gjorde dagarna efter var bara att ta hand om henne, åka med henne till sjukhuset, hjälpa henne att tvätta rent alla sår. Hon mår bra trots omständigheterna, det kunde ha gått så mycket värre än det gjorde. Hon har skrapsår för det mesta, några lite djupare än de andra men hon mår bra. Det är huvudsaken. Min älskade vän, du skrämde livet ur mig!

Ett par dagar senare åkte vi till Bangkok igen, spenderade ett par dagar här och familjen, jag har köpt massor av presenter till er nu så min väska går knappt att stänga!

I skrivande stund har sitter jag nere vid en restaurang, har precis druckit riktigt (!!) kaffe och tryck i mig en frukttallrik till frukost, ikväll bär det av till Koh Tao där jag ska ta min advanced dive certifikat, utöka mina dyk och tydligen så är det fullmoon-party imorgon med. Ska bli intressant.

Terese lämnade mig imorse för att åka hem till Sverige igen, vemodigt att lämna henne igen men hon klarar sig, jag klarar mig och vi ses hemma i Sverige den 6 juni igen.

Nu ska jag ut på lite äventyr på Bangkoks gator i min ensamhet för att invänta bussen som går ikväll.

Puss alla mina fina! Snart ses vi igen!