We are what we make out of ourself. Our mind, our actions creates the life that's ment for us. Choose your path wisely. Money isn't necessarily the key to happiness, but the state of a mind can be.
Ett litet urval av fina och knasiga bilder från gårdagen! Finns även filmer när vi dansar runt Jossans äppelträd (hade ingen midsommarstång), när vi spelar kubb och jag förlorar hela tiden. Även när jag, Moa och Jossan rockar loss till Girls just wanna have fun påvägen till krogen!
Tack för gårdagen alla! Det var partyhattarna som fixade stämningen ;) Haha
Det är så mycket som händer nu känns det som och allting står still ändå.
Har befunnit mig ute på Kvarnstugan torsdag - måndag. Höll på att elda upp lägenheten i måndags när jag poppade popcorn och glömde bort dem. Sover bort halva dagarna, uppe halva nätterna. Glömt betala räkningar = påminnelseavgift som e dö dyr. Pluggar körkortsteori. Badat med hästarna. Jobbat. Shoppat.
och imorgon är det begravning. blandade känslor om det.
Det här kommer jag mest ihåg. - Prästens überlåna tal (som egentligen skulle varit längre) - Hur lång tid det tog för alla innan de fick dricka ur sina glas för när man skålar så måste man ju kolla "alla" i ögonen. - Victorias vackra bröllpsklänning - Allt snack om tiaror och diadem - Sefirordern - Tårtan som såg extremt god ut - Att Lars Ohly inte var med - Alla extremt vacka klänningar! - Ebba von Sydows dress blev dissad - Att Daniel from nu heter PRINS Daniel och inte Daniel.
Haha, ja. De hamnade tyvärr efter i tidsschemat men jag led inte. Grattar dem och önskar dem ett lyckligt och långt liv tillsammans.
Har sjukt svårt att somna. Det har jag haft de senaste dagarna. Mardrömmar varenda natt. Klumpen i halsen återkommer trots att jag försöker vara stark. Visst skrattar jag och ler fortfarande, skämtar som vanligt och har kul. Men det är det svarta, tomma i mig ni inte ser. Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till längre. Allt känns så meningslöst helt plötsligt, som om livet bara uppehörde sådär. poff. Det är svårt att inse att jag inte kommer träffa dig igen morfar. Jag saknar dig så mycket att det går inte att beskriva i ord. Ingenting i världen kan få dig tillbaka och jag hatar det. Jag avskyr det. Jag älskade dig så mycket. Inga fler julmiddagar, påskmiddagar, badande i Grekland eller bläckfiskätande. Inga fler pussar på kinderna. Inga fler tvärt-om-skämt. Life ain't the same without you. Det vet vi alla. Men för din skull ska jag vara tapper. För jag vet hur irriterad du hade blivit om jag bara gått och deppat ihop och stängt av allt.
Jag måste erkänna att det är rätt svårt att uppdatera när man är ute och far hela tiden.
Onsdag 2/6: Klassfest Torsdag 3/6: Åker till Stockholm Fredag 4/6: Student - Jennica och Erikas Lördag 5/6 - Måndag 7/6: Summercruise Söndag 6/6: Morfar gick bort <3 Tisdag 8/6: Åker till Örebro Onsdag 9/6: Åker till Stockholm igen Torsdag 10/6: Student - Freddies Fredag 11/6: Student - Jempas Lördag 12/6: Åker hem till Örebro
Herregud ja. Kul har jag haft, trots omständigheterna.
Det var skolavslutning idag med massor av stoj, uppträdanden och tal. Jätte trevligt var det och vi måste ju verkligen ha världens bästa skola eftersom alla är så gulliga. En massa kramande blev det och jag höll klumpen i halsen nere
Träffade Jossan sen och åt på Java och snackade lite där. Hemma nu och ska strax duscha och packa ihop för jag ska till Sthlm ikväll igen.
Torsdag: Freddies student Fredag: Jempas student Lördag: Hos mormor och sen hem Söndag: Jobb
Tomt. Tyst. Stilla. Miljoner av tankar men samtidigt så vet man inte vad man tänker på. Man vill inte tro att det är sant, men nu är det så. Det finns ingenting man kan göra åt det. Det finns ingenting nu som kommer "att ordna sig". Visst låter det lätt när man annars kan säga så. Nu har ingenting något värde längre. Allt har stannat upp. Tiden står stilla och jag väntar. Väntar på vadå? På att tiden ska börja igen? På att tomheten i mig ska försvinna? På att tårarna ska ta slut? "I väntan på Godot" av Shakespeare säger mormor och vi ler mot varandra. Eftersom att min morfar alltid har varit halvårsvis i Grekland så är man van vid att han är borta och att man inte träffar honom så ofta. Så nu känns det som om han är på semester men kommer hem sen i höst. Men inte den här gången. Den här gången är det en evig semester, fylld av lugn och frid. Men inte för oss. Inte just nu. Just nu måste i alla fall jag inse att jag aldrig mer kommer få träffa min morfar. Min morfar som stöttat, som skämtat, som jag sett upp till och alltid beundrat. Klumpen i halsen återkommer. Livet går upp och ner nu. Det räcker med att någon säger hans namn. Att någon ger mig en kram så bryter allt samman. Tystnad igen. Jag vet inte vad jag ska säga till mina vänner när de tröstar och stöttar mig. Jag är egentligen inte hungrig men äter i alla fall. Jag skulle vilja sova hela tiden. Försvinna från världen ett tag och återhämta mina krafter. Får en massa medlidande blickar. Ja, det gör ont. Stirrar in i väggen. Orkar ingenting egentligen. Men jag är stark, jag klarar det här. Jag har alltid varit den starka. Utåt.
Jag vill inte säga farväl än. Så jag säger, på återseende kära morfar.
Äntligen är bussresan över. Sitter hemma hos Jenka och softar med Emilia och Marre. Jenka städar och är duktig och snart sticker vi till Coop och shoppar frukost till 8 pers! Visst är i duktiga!
Dö trött är jag med för den delen. Men åter till att vara social
Har inte shoppat på ett bra tag och kände att nu när sommaren är sä tätt på oss (steker ihjäl utomhus) så införskaffade jag mig ett par jeansshorts och en vit, ljus blus. Är helt förälskad i blusen så ska nog köpa en till sen när jag kommer hem från Riga, MINST en till!
Jag och mamma satt nyss och prata om vad vi i vår familj tycker om att packa egentligen, alltså kläder etc.
Jag är sjutk trött på det och tycker det är astråkigt och jag och mamma kom fram till ett rimligt svar varför jag kände så. Anledningen är att jag "reser" för mycket. Det innebär inte att jag åker utomlands hela tiden (om det nu var så!) utan att jag knappt är hemma. Jag sover för det mesta hos kompisar och då blir de ju alltid lite packning. När vi åker ut till Kvarstugan och hästarna måste jag packa för jag har inga kläder där och jag åker en hel del till Stockholm nu för att hälsa på vänner etc så massor av packande där med.
Denna gången är de packning för studentfirande på fredag då Jennica och Erika tar studenten och sen från lördag till måndag så är det kryssning till Riga som gäller! Nästa onsdag åker jag till Sthlm igen och kommer hem på lördagen, söndagen jobbar jag och sover hos Jossan = massor av packning!
Ja, vad ska man ta sig till? Jag gillar att resa, men inte själva packningsbiten. Nån som vill bli min pack-assis? ;)
Satt framför datorn och skulle köpa biljetterna till och från Sthlm över helgen och betala med direktbanken. Slår in koden. Fel. Slår in den igen. Fel. Tvekar lite. Slår in koden igen. Fel. Kod Spärrad står det sen på min internetdosa och jag får panik! Jag ska till Riga över helgen på kryssning, jag ska på studentfirande i Sthlm på fredag, jag ska på studentutspring nästa vecka etc. Frågar min vän Simon vad som händer om man spärrar det och han svarar att jag måste skicka efter ett nytt kort. Då dog jag! Tills jag ringde kund support för Nordea och de säger att chippet bara blev inaktiverat och att jag bara behövde gå till en bankomat och aktivera det igen.
