Den 16e så flög jag ner till Sri Lanka dit Terese sen skulle komma den 18e. Hittade ett dorm där jag checka in för att invänta henne.
Dagen efter så får jag chocknyheter om att Terese har ramlat med sin moppe i alldeles för hög hastighet och nu måste besöka sjukhuset varje dag i minst fem dagar och sen kommer åka hem till Sverige.
Det bara högg till i kroppen och två timmar senare hade jag bokat biljett tillbaka till Bangkok för att ta mig till henne. Kosta vad det kosta vill men jag ville verkligen vara vid hennes sida. Så som rubriken säger så hann jag spendera 26 timmar i Sri Lanka innan jag var tillbaka på thailändsk mark igen. Tog bussen 4 timmar söder ut till Ban Phe där hon, hennes bror + flickvän och en vän till dem höll till.
Så det jag gjorde dagarna efter var bara att ta hand om henne, åka med henne till sjukhuset, hjälpa henne att tvätta rent alla sår. Hon mår bra trots omständigheterna, det kunde ha gått så mycket värre än det gjorde. Hon har skrapsår för det mesta, några lite djupare än de andra men hon mår bra. Det är huvudsaken. Min älskade vän, du skrämde livet ur mig!
Ett par dagar senare åkte vi till Bangkok igen, spenderade ett par dagar här och familjen, jag har köpt massor av presenter till er nu så min väska går knappt att stänga!
I skrivande stund har sitter jag nere vid en restaurang, har precis druckit riktigt (!!) kaffe och tryck i mig en frukttallrik till frukost, ikväll bär det av till Koh Tao där jag ska ta min advanced dive certifikat, utöka mina dyk och tydligen så är det fullmoon-party imorgon med. Ska bli intressant.
Terese lämnade mig imorse för att åka hem till Sverige igen, vemodigt att lämna henne igen men hon klarar sig, jag klarar mig och vi ses hemma i Sverige den 6 juni igen.
Nu ska jag ut på lite äventyr på Bangkoks gator i min ensamhet för att invänta bussen som går ikväll.
Puss alla mina fina! Snart ses vi igen!
Det här med alkohol alltså...
Anlände mitt på dagen i Bangkok och försökte ta mig till Koh San Road där jag, och förmodligen alla andra va backpackers, skulle bo.
Hittade en avdankad gammal hippie som hjälpte mig med bussen dit eftersom jag var helt lost!
Hittade dit väldigt snabbt och bestämde mig mentalt för mat, dusch och powernap. Sömnen från natten innan räknades nog inte ens som sömn. Hann med två av tre i planeringen för sen så stormade två engelsmän in i rummet jag bodde, dormrum med 6 bäddar, och bestämde att här kan jag inte ligga och slappa. Upp och hoppa och börja dricka, första kvällen i Bangkok är tydligen obligatorisk enligt dessa två. Ytterligare i rummet fanns två tjejer från England och en kille från Tyskland, så sagt och gjort, en sväng till 7eleven för inhandlande av öl och spelet var igång.
Kvällen var hur kul som helst, tänk att det kan vara så enkelt att träffa på människor som man klickar med efter två sekunder. Det tillkom en kanadensisk tjej och en aussie-kille under kvällens gång och dansgolvet var nästa destination.
Dagen efter upptäckte vi att det måste varit en ganska vild kväll. En av de engelskatjejerna hade med sig en kille hem men kommer inte ihåg något av det. Tysken hade gått vilse och sov på gatan, Moby tvärdäckade i sängen fullt påklädd med en phad Thai bredvid sig och jag och chris bara låg och skrattade åt hela situationen!
Dag nr två var lugnare, vi gick på bio tillsammans hela gänget, tog en sväng på MBK och kvällen bjöd på gogo-dans av massa söta thailändska tjejer dit jag drog med grabbarna. Tysken hade fått i sig lite för mycket denna kväll med och jag lurade upp honom på scenen där han dansade med tjejerna samtidigt som han skämdes ihjäl. Vi träffade på en kinesisk affärsman som gillade oss väldigt mycket och bjöd på dricka. Inga glas här inte utan hela hinkar med redbull/vodka.
Dagen efter var vi mer slitna än tidigare, betalade en pyttesumma för att dra upp på ett hotelltak och svalka oss i poolen. För tillfället är det nu bara de två engelska killarna kvar. Tjejerna har åkt hem och tysken har vi tappat bort som vanligt. Kvällen bjöd på muay Thai, alltså Thaiboxning.
Jag sa till killarna att jag tyckte jag skulle få rabatt på entrén eftersom jag var tjej och de skrattade åt mig. Då sa jag det till han som sålde oss biljetter och vips hade vi fått halva priset på alla biljetter. Kunde inte annat än flina grabbarna rätt i ansiktet när de stod med öppen mun efter att jag fixat biljetterna.
Chris skulle i alla fall lämna oss för att ta flyget hem mitt i natten så vi sa våra hej då och kollade klart på matchen för att sen dra hem och sova. Kl 1.30 klampar chris in och konstaterar att han missade sitt flyg, så går det när man är liiiite för optimistisk!
Vi hade inget planerat dagen efter, Moby och tysken ville bara va hemma och sova så jag och Chris drog ut på äventyr. Ville åka longboat genom kanalen och helt plötsligt satt vi där i en helt egen båt. Inte vad vi planerat kanske men kul hade vi när vi töntade oss och vinkade som galningar till alla båtar med turister vi åkte förbi , de bara skratta åt oss. Vi blev sen avsläppta vid ett stort stort tempel där vi spenderade säkert två -tre timmar av att titta runt. Jag var tydligen alldeles för utmanad i klädseln så när vi ville in och kolla på alla buddhas fick jag sätta på mig antingen en illgrön rock eller sjal och en snabbt ihopsydd kjol som de hade till befogande utanför. Kände mig väldigt snygg då!
Dagen led mot sitt slut, Chris sa hejdå igen och sen var det bara jag och Moby kvar. Han hällde för övrigt tvål i mitt nytvättade hår inne på 7eleven, om blickar kunde döda säger jag bara!
Dagen efter åkte jag ut till Koh Chang för att tatuera mig. Och det var det enda jag gjorde där i två dagar. Låg under nålen konstant och jag äääääälskar Draken om nu är placerad i evighet på min kropp!
Nästa stopp på resan var ett par dagar i Vietnam innan Lenny skulle på sitt flyg hem till Sverige.
Två dagar spenderades i ho chi minh city och jag måste säga att jag imponerad av staden. Jag har verkligen inte varit mycket för storstäder hittills eftersom det oftast är så kaotiskt men HCMC är en annan historia.
Vi bodde på ett rätt turistigt ställe där gatumatståden erövrade gatorna varenda kväll och atmosfären var härlig. Folk var glada, alla vietnameser log mer eller mindre hela tiden och försökte prata med oss trotts att de inte kunde ett enda ord på engelska, charmiga små människor!
Vi träffade på många svenskar, känns som om hela Sverige är ute på resande fot i dessa tider. När andra nationaliteter frågor mig hur många som bor i Sverige och jag svarar 9 miljoner så gapar de oftast med munnen och frågar förundrat; är det är några människor kvar i Sverige för tillfället? Jag träffar svenskar över allt! Ja, jag antar att vi är flitiga backpackers.
Hur som helst så åkte vi över till en ö som heter Phu Quoc där vi tänkte spendera Lennys sista dagar i solen. Och så blev det. När vi inte låg i solen eller åt massor av god mat så umgicks vi med ett gäng vi träffat som bestod av tre engelsmän, en tjej från Tjeckien och en tjej från Belgien. Tillsammans var vi oslagbara!
Det blev en hel del moppeturer runt ön i röd/orange underlag så våra kroppar, kläder och ögonfransar hade en härlig färg på sig efteråt.
Sista moppeturen vi var ute på fick jag och Lenny punka fyra gånger i rad. Tillslut gav vi upp och bör ut däcket, vilket tog sin lilla tid. Hann inte se så mycket på den turen dock eftersom all tid gick åt att laga det där däcket!
Dagen innan flygen för oss skulle gå så återvände vi till HCMC, struntade i att checka in på hostel eftersom vi ändå skulle till flyget kl 3 den natten. Placerade oss på en pub där det blev ett par öl och kortspel tillsammans med två, hör och häpna, svenska killar.
De lyckades dra med oss ut på nattklubb där ölen var tredubbla priset men tur att jag och Lenny är så söta och att en snubbe vi träffa var lite förtjust i ens svenska killen så hade vi gratis drinkar serverade hela natten.
Fick sova på flygplatsen sen, vilket har hänt ett x antal gånger tidigare, för att sen ta mitt flyg till Thailand och påbörja mitt resande på egen hand!
The heat
Var ett tag sen jag bloggade, jag vet, jag har varit alldeles för lat helt enkelt!
Nästa stopp efter Togean Islands var i alla fall Filippinerna. Det var krångligt att ta sig dit, minst sagt! Vår planerade rutt till Borneo blev aldrig av och därför så bokade vi om den biljetten och bestämde oss för att ta oss till Filippinerna på annat vis. Vi var en dag försent ute tyvärr. Efter att ta tagit färjan till Ampana, 12 timmars bilresa till Palu, flyg till Makassar, flyg till Jakarta, flyg till KL och tillslut flyg till Filippinerna så var vi framme. Fick dock betala en dagsböter på ca 20$ för att vi överskred tiden vi hade lov att vara i Indonesien.
Cebu var det ja. Eftersom vi endast hade tre veckor i Filippinerna och de är väldigt stort, så bestämde vi oss för att hänga runt cebu-området. Dvs ön Bohol, Dumaguete, Siqiour, Apo Island, Malapascua, Camotes och huvudön Cebu.
Terese lämnade mig och Lenny den 16e april för att åka till Boracay där hon skulle möta upp sin kjareste så vi två fick klara oss på egen hand. Med oss i släp hade vi en svensk kille och två killar från Kanada, mycket trevligt sällskap och det blev mycket skratt och dyk tillsammans med dessa män.
Ja, dykning var det enda jag höll på med i Filippinerna ungefär. Dök och dök och dök, och dök lite till. Kommer aldrig att tröttna på den upplevelsen.
Dock måste jag säga att jag inte var superimponerad av Filippinerna. Jag tror att jag hade uppskattat landet mycket mer ifall jag hade börjat min resa där. Visst, lokalbefolkningen var super trevlig, de pratade bra engelska och stränderna var vita. Men det var väldigt dyrt i jämförelse med de andra länderna vi varit i hittills (inte Singapore då) folket var lite mer giriga än vanligt, det var svårt att transportera sig mellan ställena. Många småfaktorer som spelade in men inget att höra åt det. Jag njöt under tiden jag var där!
Sista kvällen i Filippinerna spenderade jag och Lenny i Manila eftersom vi skulle flyga nästa morgon. Av alla människor i hela världen så träffar jag då på Kyle och Michelle, ett par som jag lärde känna på Togean.
Världen är uppenbarligen fortfarande alldeles för liten!
