Uppförsbackarna blev plötsligt en rak, bred och problemfri väg så fort vi anlänt till den isolerade ön Togean Islands med delfiner hoppandes längst med färjan.
I två veckor har vi levt i ett vykort. Det är så otroligt svårt att förklara hur vackert Kadidiri är, jag blev grinfärdig nästan när jag upptäckte vart vi skulle spendera nästkommande dagar.
Vattnet är klarare än jag någonsin sett, vi såg rätt ner till bottnen och alla koraller även om det var över 20 m ner. Palmerna omringade den lilla strand vi hade framför bungalowen som hade utsikt över havet och till solnedgången. Sackosäckarna var välplacerade i skuggan och bad vi snällt fick vi en varsin kokosnöt att sippra ur.
Kvällarna spenderades ute på terassen som var belägrad över vattnet eller framför brasan tillsammans med musik, arak (palmvin) och underbart sällskap.
Dykningen var i världsklass, allting är ett enda stort WOW. Korallerna och fiskarna fanns i alla möjliga starka färger och storlekar.
Vi som bodde på resorten hade gemensam lunch och middag vilket resulterade i skratt, tips och historier. Vi skaffade oss många nya vänner som vi förhoppningsvis kommer att ha kvar livet ut. Vi blev som en liten familj.
Efter att ha stannat fem dagar som planerat utökade vi vistelsen till två veckor. Jag skulle kunna spendera resten av mitt liv där.
I två veckor har jag nu varit barfota dygnet runt, konstant sand mellan tårna och saltvatten i håret som har resulterat i en enda stor dreadlock, men vem bryr sig om det.
På nätterna låg vi i solstolarna och kollade på stjärnorna som måste ha ökat lavinartat sen jag såg dem senast och vattnet lystes upp av plankton.
Jag har tagit så många mentala minnesbilder som jag i framtiden ska kunna ta fram när jag blundar.
När jag och Joey satt nere vid strandkanten och kolla på solnedgången. När fullmånen lyste mellan palmbladen och eldflugorna blinkade febrilt. När vi satt framför brasan och skrattade gott åt att Matthias nästan brände bort allt hår han har på benen pga värmen. När jag låg i hängmattan framför min lilla bungalow och läste med en kokosnöt i handen.
Allt detta och så mycket mer kommer jag aldrig att glömma. Om du som läser det här ska ut och resa nånstans men inte vet vart, Kadidiri, Togean Islands säger jag bara. Njut!
Som jag tidigare nämnt så har vi varit väldigt lyckosamma hittills på den här resan. Ingenting som krånglat, varken resor eller boenden, vi har inte blivit rånade eller drogade, människor vi träffat har varit trevliga och hjälpsamma men jag har inte kunnat rå för att ha den krypande känslan av att nånting kommer att hända, för det här är för bra för att vara sant. Speciellt när det gäller mig och Terese eftersom vi alltid råkat ut för det mest otänkbara och typiska. Och nu var denna dag kommen.
Vi ville ta oss upp till Togean Islands som ligger uppe i Sulawesi från Denpasar som ligger i Provinsi Bali. Skulle ta flyg och båt. Flygen gick utan problem men när det kom till färjorna så missade vi två stycken. Först den som skulle gå från Gorontalo till Toegean och sen efter att ha bestämt oss för att ta båten till Pagimana missade vi även båten där ifrån till Togean.
Bittra var vi eftersom ingen information som vi hittade om avgångstider stämde. Sov en natt inne på ett kontor i Gorotalo hamn eftersom vi fått reda på att färjan skulle gå 5 på morgonen och vi ville inte checka in på hotell. Fick när vi vaknade reda på att båten inte alls går 5 på morgonen utan 8 på kvällen.
Lite trevliga saker hände med såklart. Det var tydligen val i Gorontalo så vi hamnade mitt bland festligheterna på stadens gator och sen i Pagimana, Ampana, så mötte vi Joey som sen bestämde sig för att resa med oss ett tag, vilket han absolut fick. Alltid bra att ha en man vid sidan av sig när man färdas runt här i Asien har vi märkt.
Förhoppningsvis så ska det vara slut på krånglet nu för ett tag framöver. Skulle vara skönt att slippa lägga energi på att bli irriterade.
Dumpade Bali efter två nätter för Gili Islands. Vi har hört mycket delade åsikter om detta ställe så vi var på gott humör men väldigt skeptiska när vi anlände.
Insåg snabbt att vi hade hamnat på den rätta ön av de tre som fanns att välja mellan. Det är för tiden lågsäsong så vi var bland de ena turisterna på den lilla ön Gili Air, precis som vi vill ha det.
Lyckades checka in på ett beachresort som ägs av ett svenskt par i 50 års åldern. Hela stämningen där var helt underbar. Vattnet var klart, stranden var vit och vi blev som en del av familjen tillsammans med personalen där.
Vi sov knappt någonting dessa nätter, de spenderades uppe på stranden, framför en brasa, med en varsin öl, skitsnack och soluppgång. För att inte glömma så mycket skratt att vi fick ont i käkarna. Sov nere på stranden för det mesta, eller i hängmattan som var placerad framför vår lilla stuga.
Dykningen hade vi hört mycket om här också. Att det ska vara underbart men att man ser mer dykare än fiskar, så skeptiska var vi verkligen.
Men de kunde inte blivit bättre. Jag, Lenny och Terese dök ensamma tillsammans med instruktören och stötte på sköldpaddor. Hur coolt är det inte att kunna glida omkring under ytan tillsammans med ett par sköldpaddor?
Hela upplevelsen på Gili Air var och kommer förbli oförglömlig. Slappnade av, njöt och försökte intala mig själv att jag faktiskt inte drömde.
Efter den underbara tiden vi hade i Pangandaran så var det dags för 30 timmars resa mot Bali, en destination vi egentligen inte planerat att dra till tidigare, men eftersom Lenny skulle möta upp en vän där som skulle resa med oss ett tag så styrde vi ditåt.
Bali var precis som vi trodde det skulle vara. Massor av turister, majoriteten var svenskar och australiensare, säljarna var som i Indien, tjatiga som få, partylivet erövrade det normala lugnet i kvällen och stränderna var inget att hurra för.
Jag planerade kommande resor och höll mig undan sol pga min förkylning, tur att det hade RIKTIGT(!) kaffe i den staden och lite internet här och där.
Ena kvällen bjöd faktiskt på utgång men jag måste ännu en gång säga att det där med uteliv, droger och mängder av alkohol verkligen inte är min grej. Det enda som jag verkligen hade extremt kul åt var när vi stötte på en kille från Tyskland som hade ätit svamp, den hallucinerande sorten, och var het besatt av T arm, den var extremt vacker!!
Men overall, Bali är faktiskt inget ställe jag skulle rekommendera, om du nu inte är ute efter dyrt boende och en massa pumpade australiensare. Finns ju folk till allt...
