I am

Över 20 dagar sedan jag senast uppdaterade men jag kan ju säga så mycket som att fram till den 19 december jobbade jag dygnet runt mer elle mindre. 20 december vaknade jag upp med nackspärr deluxe vilket resulterade i akut naprapat och kiropraktorbesök följt av legebesök dagen efter för att få mig en nackkrage och lite voltarol med orden; ge de lite massage så blir allt bra.

 

23 december bar det hem till Sverige, till Örebro, till landet, till familjen och till julen och väntan på ett litet mirakel. Efter en helvetes busstur var jag äntligen framme i vad som såg ut att vara Arktis, för att åka ut ännu längre in i snön. Efter massor av god julmat, söta kakor och julklappsöppning så fick vi samtalet att lilla Leo Georgious Granberg var född. 23 december 22.10, 51 cm och 3880 gram. Den vackraste pojken jag har sett.

Dagarna efter det har spenderats med familj, vänner, nära, kära och en hel del stress inför resan. Men nu är allt klart, det enda som ska göras är att kopiera och skriva ut lite saker. 

 

Så, imorgon vankas nyår och jag och Terese bjuder till på hemmafest/hejdåfest för oss två. Så, det är väl bäst jag går och lägger mig egentligen så jag orkar upp i tid imorgon för att ta ett extra långt farväl av min vackra familj.

 

Lots of love and a happy new year! 

ÄNTLIGEN ÄR DET MIN TUR! 

Att vara decemberbarn är inte alltid kul. Har sen i somras gått och sagt att jag är 21, låter ju så mycket bättre. Så nu när folk frågade hur mycket jag skulle fylla så har jag svarat 22, men så är de ju inte. 

 

Dagen var underbar i alla fall! Fick spendera den med nära och kära, Jennica och Erika var här från Stockholm och senare på kvällen så var det fest som gällde med bubbel ofc. Utgång på Lavvo som som alltid spårade mot slutet men vad är en äkta utekväll utan lite drama? 

 

Svanis dansar balett. Ni som känner henne förstår mig. Killmeeeeeee!!!!

Insåg nyss att jag inte har jobbat en måndag sen den 8 oktober. Intressant. Måndagar har ju alltid varit en helgdag för mig mer eller mindre. Tvätta, springa ärenden på stan, chilla järnet helt enkelt.

 

Var förvånad över att de va så stilla idag, att vi bara var tre på jobbet, att jag ska sluta 21.30 istället för 20.30 som de var förut innan julruschen började. Virrig dag helt enkelt. Precis som vi alltid är!

Så var det återigen advent. Tillskillnad från förra året som bjöd på en massa julstämning i det tidigare kollektivet ser man inte ett spår av jul hemma hos oss förutom några påsar som innehåller oinpackade julklappar bredvid min klädstång. Och man ser ju inte ens att de är julklappar eftersom de inte är inslagna. Ingen snö ute på gatan har vi heller, inga adventsljus, nada, zip, zero helt enkelt. 

Rätt gött då det är full julrusch ute på stan. 

 

De har satt upp en miljon lampor i träden utanför mitt jobb, julmarknaden står präktigt och stabilt utplacerad på torget, mitt i bland alla julstånd så har de fixat skridskobana där man ser folk datta på rumpan hipp som happ och som om det inte var nog med det så går det omkring tre stycken renar över gatorna men en varsin släda på följe för lite exotisk tillvaro för de trötta julhandlarna.

 

Ja, julen är garanterat runt hörnet, stressen känns, både ute på gatan och på jobbet där vi serverar pinnekjött, ribbe, pölse och akvavit i en ström. Julmusiken spelas ur högtalarna vart man än går och folk bär på femtio påsar innehållande säkert bara en tiondel av julklappar som ska ges bort om 22 dagar.

 

Själv ska jag nu krypa ner i min säng, slänga på de två första avsnitten av Sveriges julkalender och sen sova gott vetandes om att om mindre än en månad befinner jag mig på en varmare breddgrad.

 

Godnatt och sov så gott små nissar.