I am

Och det är särskilt jobbigt när det är någon som varit med hela vägen från början. 

Nu i oktober så var det många som lämnade oss på Koh Tao. Q och M åkte iväg till Japan för att jobba där, min C banana åkte hem till Frankrike för vintersäsong i bergen, W åkte till Australien för dykningen där, T åkte till Phuket för sin IDC och F åkte hem till Singapore för studier. Nu sist så åkte även J iväg till Filippinerna via FN som han jobbar för, men han vet jag kommer tillbaka om tre månader så inga tårar där inte. 

Men det blir så tomt när alla underbara människor som omgivit mig åker iväg, man klickar till så bra med så många men som sagt, Koh Tao är inget konstant utan ett temporärt paradis för många av oss. Jag kommer förmodligen resa vidare någon annanstans inom en snar framtid med, vem vet? 

Men vad som är minst lika underbart med Koh Tao som det är jobbigt med att folk åker vidare är att det alltid kommer nytt folk dom jag får dela mer minnen och upplevelser med. 

Senaste är faktiskt en ett par som var mina dykguider i Filippinerna som kommit hit till ön och nu jobbar vi med varandra. Världen är faktiskt ganska liten trots allt! 

Men vad som är 

Min dykshop öppnade igen den 21 nov och som tidigare sagt var jag överlycklig att vara tillbaka i vattnet igen. Tji fick jag, tedan första dagen kände jag av kramper i magen och ryggen men kunde inte för allt i världen förstå vad det var. Gissade på att jag ätit något konstigt, mensvärk eller liknande så jag fortsatte dyka i två dagar till tills jag var tvungen att ge mina kunder till en av instruktörerna eftersom jag inte klarade av smärtan. 

Samma kväll var jag iväg till kliniken för att se ad problemet var och voíla, infektion i njurarna. Normala WU värdet ska ligga mellan 0 - 3 medans mina värden var mellan 50 - 100 så ja, ni förstår kanske att det var ju inte det bästa. 

Så lyckan över att vara tillbaka i vattnet var snabbt över och utbytt till sjukhusbesök kl 10.00 tre dagar i rad för injektion av antibiotika via drop plus nån anti-spasm injektion plus lite piller på det. Det såg förmodligen ganska skränande ut när jag knallade omkring med en nål instoppad i min hand, det tyckte mina kollegor i alla fall, men de tog väl hand om mig, mina fina! 

Så, inget livshotande eller superseriöst, bara en urinvägsinfektion som spårat ur lite granna trots att jag fick behandling för det när jag hade det sist. Vilket även det händer väldigt ofta här för oss dykare då vi konstant är i vattnet, i blöta badkläder eller våtdräkter så jag är minsann inte den enda som råkat ut för detta. 

Men nu är all smärta borta, hade mitt sista drop igår och har gjort ett nytt test idag för att se om allting är bra igen. Får reda på det senare ikväll, trornoxh hoppas! 

Så äntligen är jag tillbaka i vattnet igen, inga mer sjukdomar på ett långt tag nu tack! 

Det känns verkligen inte som om jag redan bott här på Koh Tao, i paradiset och drömmen, i hela 6 månader. Eller ja, det är en blandad känsla av att jag bott här hela mitt liv men anlände igår, förvirrande minst sagt. 

Efter en snabbtrip till Koh Phangan där jag hälsade på min vän O har jag nu återigen landat på Koh Tao, myst ner mig i sängen och förbereder mig för en film och sen nanna.

 

Imorgon så öppnar min dykshop igen vilket innebär att jag är back in business. Två dyk imorgonbitti oc två dyk på eftermiddagen, kan inte bli en bättre rivstart än det!

Jag har under två dagar frilansat lite i en shop vi är nära vän med, teamet där är underbart, men det är ju inte riktigt samma sak som att vara i min shop. 

 

Jag facineras fortfarande av mig själv över att jag varje dag utan problem stiger upp på morgonen och faktiskt längtar efter att få gå till jobbet. Ja ni hörde rätt, det är inte varje dag jag känner mig lika pepp kanske men jag skulle inte för allt i världen byta ut mot vad jag gör just nu. Hur många jobb har jag inte haft där jag varit så fruktansvärt trött och bara längtat efter att få gå hem. Not anymore.

 

Så ja, just nu är jag gladare än någonsin att få hoppa i i vattnet igen tillsammans med dessa underbara människor som jag får träffa dagarna i ända.

 

Nåja, dags för lite förberedande inför imorgon. Ciao! 

 

Tillbaka igen på Koh Tao efter en superhärlig semester med min underbara familj. Bara att de kom hela vägen hit till Thailand för att hälsa på gör mig alldeles varm i hjärtat! 

 

För att göra en snabb resumé av vad vi gjort under dessa veckor.

De anlände till Koh Tao den 25 oktober och satte igång med dykningen direkt efter.

M gjorde sin Open Water med min gamla instruktör Q medans mina föräldrar fick göra sin Scuba Refresher med mig. För att inte ha dykt på en så lång tid så gjorde de superbra ifrån sig, inga problem alls! M klarade sin kurs galant också så efter det drog vi alla ut och dök tillsammans, underbart!

 

Eftersom det är lågsäsong på Koh Tao just nu så stängde min shop igen för tre veckor framöver så jag och min familj passade på att dra över till västkusten av Thailand, dvs Koh Phi Phi, Krabi och Koh Lanta för mer sol, bad och dykning. Så otroligt vacka platser att dyka på. Självklart kommer Koh Tao alltid att vara i mitt hjärta men det var lite mer variation på den andra sidan.

 

Så efter solsemestern så drog vi in till Bangkok ett par dagar för shopping och allmänt turistande. Vi åkte till The Floating Market, vilket var en speciell upplevelse i spöregn och vår lilla båtkapten körde i racerfart och krockade in i andra båtar lite titt som tätt. Vi gick även och såg en kulturell show som ett thailänska studenter satt ihop med dans och musik. Så vackert och välgjort och man fick en bättre insikt i hur det fungerar (eller kanske fungerade?) i Thailand och dess kultur. Självklart tittade vi runt på tempel också.

Dock hade vi lite otur när vi var i Bkk eftersom det var någon slags politisk protest under tiden vi var där så de flesta vägar var avspärrade så det var lite krångligt att ta sig från en plats till en annan ibland.

 

Men hur som helst, jag är nu som sagt tillbaka på Koh Tao, mitt hem. Allting är väldigt stilla. Det är inte mycket turister för tillfället och eftersom min shop är stängd tills den 20e så frilansar jag lite i en annan shop.

Solen steker som sjutton och fuktigheten ser till att mina kläder klibbas fast på min kropp. 

 

Jag vill tacka min familj för att de tog sig hit. Jag vill tacka mina föräldrar som har betalat hela denna resa så jag inte behövt oroa mig för något. Jag vill tacka för alla upplevelser och för alla skratt ni gett mig. Jag älskar er så otroligt mycket! Vi ses i mars! Kärlek till er! 

Detta är något som uppenbarat sig för mig nu under de senaste månaderna, vad är lyx egentligen? 

Alla definierar det på sitt sätt och dessa små saker som vi är så vana vid i det västerlänska livet lägger vi inte märket till, det är en självklarhet.

Min livsstandard de här månaderna som gått har blivit lägre, speciellt under denna tiden som jag bott på Koh Tao, men det är inte menat på ett dåligt sätt. Jag har insett hur lyckligt lottad jag är som har haft en så fin och säker uppväxt pga det landet jag är fött i. Inte för att jag inte förstått det tidigare men nu när jag är bosatt på en ö som är beroende av import från fastlandet förstår jag att dessa små saker, de saker som vi tar förgivet i vardagen hemma i t ex Europa, det är inte en självklarhet här.

 

Tidigare i mitt liv har lyx varit att kunna spendera pengar på det jag känner ett temporärt behov att ha. Kläder, en kväll ute, bio, resturantmat, taxiresor etc. När jag kunde sätta lite sk guldkant på min vardag för att göra allting enklare, för samhället vi lever i idag är lat. Vi blir mer och mer bekväma i vår lathet, allt ska gå enkelt, snabbt och helt genom en knapptryck.

 

Vad lyx för mig är idag är att jag kan dricka iskallt vatten. Vi kan inte dricka direkt ur kranen här utan minst en gång i veckan måste jag knalla ner till affären för att köpa en 5 liters eller 10 liters dunk med vatten. Organisera med kannor och flaskor för att få in den i kylen. Som tur är har jag en kyl, men det var något jag fick tag i de senaste två månaderna. Innan det var jag utan. Så just nu är lyx för mig att dricka ett glas med iskallt vatten. Eller ha tillgång till varmvatten i duschen ibland. Att omkring mig ha människor som hälsar och ger mig ett leende. Ingen ignorans, bara hjälpsamhet. Lyx för mig är att slippa behöva bry mig om hur jag ser ut hela tiden. Vad jag har för kläder på mig, min sminkning, matchar det här. Ytligheter. "Jag har använt det här linnet så många gånger nu, jag köpa nya."

Varför?

Under de här 11 månaderna som gått har jag levt i en väska som rymmer 70 liter. Jag har i snitt haft två par shorts, ett par långa byxor, en klänning och fyra linnen. Varannan månad har jag bytt ut dessa eftersom dem blivit slitna av dagligt användande. Jag har aldrig känt behov av att ha mer med mig. Detta är vad jag använder, det är vad jag behöver. Jag har inte BEHOV av mer. Jag har inte längre behov av att heller vara ständigt uppkopplad.

 

Där har vi en annan typ av lyx. Ständig uppkoppling. Wifi, 3Gnät, hur snabbt går dit? Hur lång tid tar det för dig att streama en film på nätet?

Ibland har jag internet, ibland har jag inte det och det var det. Jag har inget behov av att hela tiden checka min facebook, min instagram, min twitter, vimeo, tumblr, you name it. Vad jag hellre gör är att umgås, i det verkliga livet, inte i cyberlivet. Vi spelar mycket spel tillsammans, leker lekar, äter gemensam middag lite då och då, har långa, intensiva diskussioner om saker som pågår i vårt liv och runtom i världen. Vi bygger upp konspirationsteorier, idéer och planer. Vi planerar campingturer, löjlar oss framför kameror eller dricker en öl nere vid baren för att prata om det vi gör bäst, dykning. Vi pratar service, vi pratar om hur vi kan förbättra oss. För att sammafatta allt, vi kommunicerar. Detta är ett fenomen som jag inte sett mycket av tidigare. Jag känner själv att jag har blivit så extremt mycket säkrare, jag har alltid varit stark i personliget och uttryck men självklart har man alltid den gnagande känslan bakom sin åsikt, kan jag säga det här? Idag har jag inga som helst problem att ta upp min tillfälliga känsla och åsikt, stå för det, diskutera det, komma till en slutsats och alla problem var lösta.

Det är en lyx vi alla borde få ta del av, den viktigaste i mitt liv just nu. Kommunikation, face to face, öppet och naket.

 

Lyx kan definieras på olika sätt. Det här är vad jag anser vara lyx. Lyx att kunna vara sig själv, utan en massa skal, utan väggar runt omkring som ska hålla annat folk på avstånd. Att kunna dricka ett glas iskallt vatten, att skratta tills tårarna rinner, att få en varm dusch lite då och då och den lyxen jag är utan tvekan mest lycklig över är att få ta del av världen under havets yta. Som jag säger till mina vänner, "We define it as beauty because it's pure. There's nothing there trying to put up a sheild against the reality. It pure, it is what it is, and that's what we deep inside define as beauty."