I am

Den bästa dagen hittills.
Har aldrig haft det så här bra känns det som! Morgonen bjöd på elefantridning upp till ett vackert fort följt av vacker utsikt följt av en helvetes lång och osymmetrisk trappa till soltempelt då vi hade andan i halsen under hela vägen. Vi besökte en textilfabrik där vi köpte skräddarsydda, underbara byxor i silke för nån hundralapp, satt på golvet tillsammans med dem som arbetade för att äta mat (med höger hand såklart) och avslutade kvällen med god mat och nån öl tillsammans med vår chaufför, Kesanj och Sunny, en av arbetarna på fabriken. Dagen kunde inte blivit bättre, länge leve Jaipur!

Men åter till mitt kändisliv. Jag berättade tidigare om den lilla flickan som skakade hand med oss, för att vi är blonda och vita. Idag så expanderade det till en otrolig höjd.

Inne på det underbara fortet vi besökte så träffade vi på en stor skara indiska studenter i vår ålder. Först kom ena flickan fram och frågade och hon fick ta en bild med oss. Självklart och hon höll om oss med ett stort leende och glitter i ögonen. Efter det så eskalerade det extremt. Jag var med på garanterat över 25 bilder med random indier som helst ville ha mer än en bild tillsammans med oss. Terese sög undan tillslut för att lämna mig bland den massiva skaran av indier i extas. Bild på bild på bild, klick klick klick.
Så det är såhär det känns att vara känd?

Vi råkade även stöta på en familj som skulle ha femton bilder med oss, notera att detta var ingen svennefamilj på 4 personer utan nu snackar vi minst 10 pers.

Så det jag, och säkert Terese, vill säga är att vi ber om ursäkt för att ställa till sån rabalder bland era sevärdheter! Vi lovar att sola extra mycket så vi smälter in lite mer inom en snar framtid.

Men sängen kallar, dags att vila upp sig inför morgondagens resa på 8 timmar till Bikaner.

Shanti shanti, godnatt.