I am

Så var det återigen advent. Tillskillnad från förra året som bjöd på en massa julstämning i det tidigare kollektivet ser man inte ett spår av jul hemma hos oss förutom några påsar som innehåller oinpackade julklappar bredvid min klädstång. Och man ser ju inte ens att de är julklappar eftersom de inte är inslagna. Ingen snö ute på gatan har vi heller, inga adventsljus, nada, zip, zero helt enkelt. 

Rätt gött då det är full julrusch ute på stan. 

 

De har satt upp en miljon lampor i träden utanför mitt jobb, julmarknaden står präktigt och stabilt utplacerad på torget, mitt i bland alla julstånd så har de fixat skridskobana där man ser folk datta på rumpan hipp som happ och som om det inte var nog med det så går det omkring tre stycken renar över gatorna men en varsin släda på följe för lite exotisk tillvaro för de trötta julhandlarna.

 

Ja, julen är garanterat runt hörnet, stressen känns, både ute på gatan och på jobbet där vi serverar pinnekjött, ribbe, pölse och akvavit i en ström. Julmusiken spelas ur högtalarna vart man än går och folk bär på femtio påsar innehållande säkert bara en tiondel av julklappar som ska ges bort om 22 dagar.

 

Själv ska jag nu krypa ner i min säng, slänga på de två första avsnitten av Sveriges julkalender och sen sova gott vetandes om att om mindre än en månad befinner jag mig på en varmare breddgrad.

 

Godnatt och sov så gott små nissar.