I am

Jag har alltid varit en mycket lättväckt person och jag har för det mesta svårt för att somna (ja, utom på helgerna då, hehe).
När jag sover har ja hört att jag ser "fridfull ut", det tycker jag låter som om jag är död.
Jag snarkar inte, jag tar inte upp mycket plats i sängen och jag pratar inte sömnen eller nåt sånt roligt. Fråga min syster, vi delar rum med varandra och enda gång hon hört mig "snarka" var när jag var supertäppt i näsan, så andades rätt tugnt då.

Hur som helst.
När vi var uppe i Sundsvall och hälsade på Nisse & Ellinor så sov hela familjen Granberg på deras vardagsrumsgolv. På madrasser då såklart.

Jag är mycket väl medveten om att min kära fader snarkar för det har han alltid gjort. Men så högt som han snarkade ena natten, det är fan övernaturligt!
Jag låg och vände och vred på mig i en och en halv timma tills jag tillslut gav upp, gick efter min Iphone, satte i hörlurarna och drog på musik på högsta volym (ja konstigt nog kan jag sova med musik spelandes). Det roliga var att när jag väl ställt mig upp och gått iväg till Iphonen så slutar pappa att snarka.. Så jag står och kollar på honom i ett par sekunder för att vänta och se om han börjar igen. Vilket han inte gör så jag vänder mig för att gå tillbaka till madrassen då han börjar snarka igen. Då sprang jag iväg till Iphonen igen.

Självklart så hördes snarkningarna igenom musiken, men efter ett tag (läs en timma) så somnade jag.
Och vaknade 8 på morgonen av att Sessan slickade mig i ansiktet..