Hela förra veckan märkte jag på Wendy att hon var lite små sur så på torsdagen gav hon mig en jätte kram och sa att de va inte mitt fel utan bara att hon haft en dålig vecka. Okej okej tänkte jag. Men i söndags så åkte jag på en rejäl utskällning och jag förstod ingenting. Hade gått ner till köket för att vara lite social med folket men då fick hon spelet och jag satt där som ett frågetecken och gick sen upp på rummet igen och funderade på vad som egentligen hände. Hon drog upp både det ena och andra, inga stora grejer alls. Två timmar senare kommer hon upp till mitt rum (jag satt och kollade på film) och frågade om vi var vänner igen. Och jag svarade javisst är vi det, förstår dig och blablabla.
Nästa dag på jobbet hade hon sagt till en av sina medarbetare att hon trodde att jag hade tagit jätte illa vid mig och planerade att åka hem eftersom jag blev så tyst. Så åter igen i måndags frågade hon mig och vi var vänner och jag svarade ja igen. Alla har ju sina dåliga dagar och om man håller de inne hela tiden, om man irriterar sig på små saker så exploderar man ju tillslut.
Men igår, efter middagen, så ropade hon efter mig och gav mig en present. En vit och rosa kaffe-kopp där det står: "Someone Special" och jag förstod åter igen ingenting och då säger hon att hon känner sig jätte hemsk och inte menade ens hälften av sakerna hon fick ur sig osv. Sen bjöd hon med mig att äta middag med dom på morsdag på en resturant. Och det som hon bl a hade tagit upp var att barnen hellre gick till mig än henne när hon var upptagen och det ville hon inte, att hon ville ha mer tid me sin familj osv utan att jag var omkring. Så jag visste inte riktigt vad jag skulle svara men de blev ett: If it's okay with you? (Shannon sitter i bakgrunden och nickar stort!) och det vare visst. Haha, ja.. man vet aldrig vad som händer hära:)

Men här har ni kaffe-koppen, jätte söt! :)